När jag berättar för någon människa att jag mått riktigt riktigt dåligt under en längre period så blr de förvånade. Ja, det har jag gjort. Det var förra sommaren och till och från en bit in på hösten. Vissa dagar ville jag bara ligga och deppa. Istället för att göra det så kunde jag ibland känna att jag var tvungen att åka, cyckla eller gå iväg en sväng. Till affärn eller något. Bara för att släppa det som var precis här just nu. Jag tror inte att det var många som märkte att jag inte var specielt stark mentalt. Jag fortsatte alltid att kämpa. Och gör fortfarande. Jag känner att man inte kan gå runt och må dåligt all the time men inte heller förneka det som man känner. Jag försöker alltid att klättra mig upp och bli starkare när jag mår dåligt. Det tror jag att man måste göra för att livet ska kunna fortsätta och så att man kan bli starkare i sig själv.
Jag skriver detta för att få den som behöver motivation för att bli starkare och för att visa att alla haft, har eller kommer få sina svackor. Ta hand om varanda, ta hand och er själva och ta hand om tiden.
Kram
